I en by i södra Frankrike fick vi en historia berättad. I byn fanns en brunn och runt den en lund skuggad av svalkande träd. Platsen användes för kontemplation. Dess vatten ansågs ha hälsobringande effekter. En gång trillade en liten pojke ner i brunnen. Byborna blev förtvivlade och fruktade att han mist sitt liv. Kaos utbröt. Mitt i all tumult hördes så en klar, liten röst och snart därpå sågs en hand och en kropp kränga sig över brunnskanten. Han hade överlevt. Men hur?
Jo, för i alla brunnar finns en stege som leder upp. Mot ljuset.
Vi träffades av berättelsen och tänkte på de människor vi mött som upplevt sig nått sin botten. Den kändes hoppfull och gav oss tilltro. För även i livets mörkaste hålrum finns en väg upp. Mot ljuset. Mot en bättre livskvalitet.
Det är vår utgångspunkt.
Lämna gärna ett meddelande på röstbrevlådan så ringer vi upp snarast.